Hej gott folk,

Jag förstår om ni undrat vart jag tagit vägen... Utan att berätta för mycket kan jag avslöja att jag är tillbaka i Sverige. Landade i Stockholm i lördags. Förstår att det kommer oväntat och att ni kanske undrar varför, men här i bloggen vill jag inte vara så privat och berätta om anledningen. Vet att ni respekterar det även om jag kan tänka mig att ni är nyfikna. Det skulle jag också varit.

Nu vet ni iallafall vart jag är och jag kommer att, i någon form, fortsätta blogga från höstiga Stockholm.

Om att låsa om sig

När jag går och lägger mig på kvällen stänger jag först en gallergrind med två hänglås på (den här dörren delar av huset i två - på ena sidan finns kök, vardagsrum och vardagsrum, på den andra finns vår sovdel med gästrum, arbetsrum, pärlrum och badrum), sedan stänger jag en dörr som jag låser med fyra lås. Därefter går jag igenom den långa hallen till vårt arbetsrum. Där kollar jag att elstänglet är på som det ska. I arbetsrummet stänger jag halldörren och låser den med två lås. Sedan går jag in i mitt pärlrum och låser dörren in till arbetsrummet med ett lås. Sedan går jag in i sovrummet och larmar huset. Det är inte direkt så att man lätt springer ut i köket om man glömt sitt glas med vatten.

I början tyckte jag att det var lite läskigt att göra det här själv när N inte är hemma, men nu har jag vant mig.

Om en dag på tivoli

Vi var ju på tivoli i Harare i lördags. En massa färgglada åkattraktioner, söta barn och en massa skratt. Och självklart hade jag på mig min cirkuskjol.

Jag och min kompis L bangade bergochdalbanan och letade istället upp den snällaste aktiviteten vi kunde hitta. Det blev en åktur i "the Shell". Vi satte oss i en färgglad snäcka som började snurra, runt, runt, runt... Jättekul, men oj vad jag var illamående när jag klev av efter några minuters snurrande.

Fler bilder från superhelgen finns här!

Om att posta brev, baka & bli inbjuden till mat- och vinfestival

Igår postade jag det där brevet jag skrev i förra veckan. När jag var på postkontoret för att köpa frimärke ringde en svensk kvinna jag lärt känna och undrade om jag ville hänga med på mat- och vinfestival imorgon. Det ville jag såklart. Under tiden är N på väg hem till Harare från Uganda där han varit på konferens sedan i söndags.

Efter brevpostandet åkte jag hem och bakade hallongrottor.

Bildbevis från superhelg med kompis på besök

Om fantastiska Sarah!

När vi flyttade till Harare i juni lärde jag känna Sarah. Hon är en fantastisk, kenyansk kvinna som bott i Zimbabwe i sjutton år. N lärde känna henne genom sitt arbete när han var här på jobbresor under året och hon sa till honom att hon skulle ta hand om mig när jag kom. Och, oj, vad hon höll det löftet!

Hon ringde, tog mig till gymmet, fixade simkort till min mobil (något som inte visade sig vara gjort i en handvändning), visade mig runt, kom spontant förbi på ett glas vin, bjöd över mig till sig, lånade ut porlin till oss innan vårt hade anlänt och en hel massa mer. Kalla mig auntie sa hon och sedan skrattade hon sitt hjärtliga skratt. Det var så underbart att lära känne henne.

Sedan flyttade hon till Göteborg.

Fatta, hon bor i Harare i sjutton år och jag kommer hit hennes sista veckor i landet. Jag saknar henne så. Saknaden efter henne gjorde att det blev jobbigare att komma tillbaka. Hon hade visat mig så mycket och utan henne blev det så tomt.

Jag är jätteglad att jag fick de två veckorna med henne och tänker på att om vi flyttat hit i augusti istället hade jag missat henne helt. Men saknad är saknad och hon kom mig nära på kort tid.

Om modiga bloggar

Jag vill tipsa om två modiga och inspirerande bloggar.

Först bloggen Conscious Living som skrivs av författaren Carl Lindeborg. Han har just kommit ut med boken "Modig - att övervinna sina vardagsrädslor" som han skrivit tillsammans med Sofia Sivertsdotter. Här kan ni läsa en recension av boken! Han har också skrivit boken "Ditt briljanta jag". De här böckerna önskar jag mig i julklapp.

Sedan bloggen Det Som Snurrar som skrivs av Jessica som är en av mina bästa vänner. Det var hon som tipsade mig om bloggen ovanför. Hon är modig, smart och så jäkla inspirerande. Hon gick på Handelshögskolan och fick sedan direkt arbete som managementkonsult med jobb dygnets alla timmar, mycket resande och noll tid för egna intressen.

Samtidigt började hon fundera på om hon inte skulle ha blivit läkare istället. Att få hjälpa människor på ett väldigt konkret sätt. Att möta människor. Att sätta sig i skolbänken i elva terminer när man egentligen redan har ett bra jobb och en lång utbildning krävde naturligtvis massor av funderingar fram och tillbaka. Men till slut bestämde hon sig. Och nu har hon varit student på läkarlinjen i en månad. Ni förstår att jag tycker att hon är modig och inspirerande.

Världens dyraste limpa

För drygt ett år sedan kunde en limpa kosta tre triljoner zimdollar här i Zimbabwe. Inflationen var total och många företags ekonomisystem kunde inte hantera alla nollorna. Nya sedlar trycktes upp varje vecka och det gick aldrig att förutse vad pengarna kunde räcka till. En bekant berättade att hon till exempel kunde ta ut pengar på banken på morgonen för att köpa papper till kopiatorerna på kontoret. Bara någon timme senare var pengarna värda så mycket mer att hon fick passa på att köpa extradäck till företagets tjänstebilar och en del annat också innan pengarna snabbt förlorade i värde igen. En annan dag kunde situationen istället vara den omvända.

I och med dollariseringen (amerikanska dollar används numera) har ekonomin blivit mer stabil och matbutikerna är återigen fyllda med mat, något som var ett önsketänkande för bara några månader sedan. Men det finns knappt någon växel, har aldrig sett några mynt här. Nästan alltid får man en ´credit note´ när man handlat. På kvittot skriver de upp hur mycket man har tillgodo. Nästa gång man handlar får man visa upp kvittot. Det blir ganska många kvitton att ha koll på.

Inga bankomater fungerar, så den som kommer till Zimbabwe utan några amerikanska dollar på fickan (och utan ett zimbabwiskt bankkonto) klarar sig inte länge. Visst kan man betala med kort på en del ställen, men det skulle jag inte göra eftersom de lätt kan ´skimmas´.

Trots att många, många, många problem kvarstår i det här härliga landet känns det ändå som att mycket har utvecklats på kort tid.

Om att virka en skål

 

Jag blev sugen på att virka en skål…

…och virkade sju blommor…

…som jag sydde ihop och doppade i tapetklister…

 

…och lät torka på ett upp och nedvänt durkslag ute i solen…

…sedan fyllde jag den färdiga skålen med päron.

Vad tycker ni – flipp eller flopp?

Om att ta ett varmt bad

Här i Harare är det runt trettio grader varmt på dagarna. Men i förrgår stormade det, åskade, blixtrade och blev med ens tio grader kallare. Jag passade på att ta ett varmt bad.