Flytta

Ligger i soffan och äter kaffekasktryffel från Åre chokladfabrik som jag fick av pappa när han och hans tjej var här och åt lasagne tidigare idag. Ur stereon kommer musik från Rigmor Gustafsson och Nils Landgren. Tittar in i köket och ser N stå böjd över en kartong med porslin. Själv har jag just flyttat ut det sista från lägenheten på Upplandsgatan och det är inte mer än en timme sedan jag lämnade tillbaka nycklarna. Förändringstider. Flyttider. Om en liten stund ska jag kliva upp ur soffan och grabba tag i en kartong, men just nu ska jag bara ligga och andas i några minuter och ta en pralin till...

Min krok & jag

I avskedspresent fick jag en grej som jag önskat mig, men inte visste fanns. Ni vet hur ofta man letar efter en krok att hänga väskan på när man är på restauranger och barer... Om det inte finns någon krok vid barbordet eller under restaurangbordet får man kånka på väskan alternativt hänga den på stolsryggen där man inte har så bra uppsikt. Mina damer och herrar, lösningen finns! Jag fick en egen krok (se bilden) att hänga väskan på. Perfekt!

Plötsligt händer det!

Igår arbetade jag sista dagen på den arbetsplats jag gått till sedan januari 2007. Ett spännande, roligt, meningsfullt arbete. Och ett arbete som stundtals tagit den energi jag inte haft.

En intensiv arbetsdag med massor att avsluta och sedan var plötsligt dagen slut, jag lämnade tillbaka nycklarna och lämnade byggnaden. Märklig känsla. Frihetskänsla.

Nästa steg. NU börjar äventyret. Men först ska det bäras kartonger, flyttstädas, drickas champagne och mycket annat. Den elfte september lyfter planet till Nairobi...

Hälsningar från Owe

Efter publiceringen av förra inlägget fick jag en hälsning i mailform från självaste Owe. Jag ser det som ett tecken på att jag är på rätt spår. Hans böcker kommer att ska visa vägen. Jepp.

Senecas stycke

Så märkligt. Ni vet dikten i föregående inlägg som jag inte hittat på tre år. Igår när jag gick och la mig plockade jag upp boken "Ikonen i fickan" (av Owe Wikström) från nattduksbordet. Den är nyinköpt och ännu oläst. Egentligen skulle jag ha plockat upp "Middlesex" (av Jeffrey Eugenides) eftersom vi ska diskutera den på bokcirkeln på onsdag.

Hur som helst, vad hittar jag på första sidan i boken om inte ett stycke av Senecas dikt?

Rastlöshet - eller våndan över att välja rätt

Det är senhöst 2005 och jag funderar på om mitt beslut att göra en Minor Field Study* i Namibia verkligen är rätt beslut. Det känns rätt i hjärnan, men inte i hjärtat. Helst vill jag ligga i min röda soffa på studentrummet och transkribera uppsatsintervjuerna, hångla med killen några rum bort, käka glass & kolla på något dåligt program med resten av korridoren, ta promenader i skogen, shoppa på Kii. Såna grejer.

Men jag vet vad jag också vill. Jag vill arbeta med internationella frågor på organisationer som Sida och Rädda Barnen. Och jag vet att jag, med min utbildning, inte är den första en arbetsgivare väljer. Jag behöver meriter. Har redan några bra erfarenheter, men behöver mer. Sidastipendiet ser bra ut på CV:t. Krasst, ja.

En kille på min korridor läste sista terminen på Psykologprogrammet och när jag berättade hur jag kände mig gav han mig en dikt. Den fastnade hos mig. Den fick mig inte att ändra mitt beslut, men jag förstod mycket mer när jag läst den. Papperet veks ihop och lades någonstans. Bortstädat. Jag har många gånger letat efter lappen och sökt på nätet, men inget. Plötsligt idag, när jag rensade bland mina grejer på Upplandsgatan, hittade jag papperet igen.

Rastlöshet (av Seneca)
"Varför är du förvånad över att dina resor inte hjälper dig när du har dig själv med? Du är förföljd av samma bekymmer som drev iväg dig. Vilken njutning kan nya länder skänka? Eller bekantskap med andra städer och platser? Din rastlöshet har inte fört dig någonstans.

Frågar du varför denna flykt inte hjälper dig? Du flyr tillsammans med dig själv. Du färdas hit och dit för att skaka av dig en börda som sitter fast, men som just genom din rastlöshet blir ännu besvärligare, som när lasten påverkar fartyget mindre så länge den ligger still, men får fartyget att snabbt kantra åt det håll den har förskjutit sig när den väl har börjat rulla åt ena sidan.

Allt du gör, gör du mot dig själv och du skadar dig genom själva rörelsen, ty du skadar en sjuk!"

Snart gör jag en ny resa, men denna gång är hjärtat med.

* ett Sidastipendium som gör det möjligt för mig att samla information till min magisteruppsats i ett utvecklingsland.

Kokoland

Min kille tycker nog att jag är koko. Ni vet, i landet mellan vaket tillstånd och dröm dyker massor av funderingar och tankar upp.

Igår. Han läser bok. Jag försöker somna.
Jag: Du, jag undrar hur många ord man kan få ut av ordet frukost...?
Han: Okej?
Jag: Säkert 20 faktiskt... Fru och kost såklart. Sedan ost, sot, frukt, so, kur, os, rufs, tofs, rost, tur, ur, kos, ko, kor, ork, ok, ut, sort, tok, ros, sur, rus, fukt, rot. Räknas Tor, Rut & Kurt också, tycker du?
Han: Vänta, vad sa du nu?

En stund senare.

Jag: Du, hur är det egentligen... Tror du att kvinnor som använder burka även föder barn i dem?
Han: Va, nej det har jag inte tänkt på. De kan de väl inte göra. Eller?

Ytterligare en stund senare.

Jag: Du, varför heter det egentligen ensamstående. Att man är ensamstående. Vart kommer det stående ifrån? Det känns i och för sig bra att det är stående. Det låter aktivt.
Han: Mmm...

Kambodjafoton

Rensar mitt skrivbord och hittar två bilder som jag tog i Kambodja 2004. På den första bilden ser man projektkoordinatorerna Siden och Nimol i tygaffären (de köpte det orangea tyget som sedan blev en kjol till mig). I hängmattan ligger ett litet barn. På den andra ser man min fine, rolige parkamrat Tola och vår snälle värdbror utanför huset i Kampong Cham.

XOKO

Ikväll ska jag träffa min familj på Xoko. Fira min födelsedag, dricka cava & äta pinchos. Värdigt på något vis. Sedan köpa med oss lyxiga pizzor från Ciao Ciao och gå hem till vårt chateau. Dricka viner köpta i Bordeaux. Och äta god köpeskladdkaka med hallon och glass. Öppna presenter. Perfekt. Orkar inte stå i köket, laga mat och baka just nu. Hinner inte ha en stor fest. Tar en enkel väg som känns sjysst.

On, off eller mittemellan?

Jag planerar att ha det lugnt och skönt den första tiden i Kenya. Läsa, pärla, simma i poolen, fixa så att vi har internet, leta efter mataffären, skriva, måla kanske, få en känsla för staden, hitta en bra swahililärare, lyssna på musik, supporta N, få koll på det nya livet. Det ska ju kännas meningsfullt det jag gör och jag vill ha vissa saker inplanerade. Det kommer säkert att vara skönt att vakna på morgonen och veta att idag ska jag läsa swahili två timmar eller äta lunch med någon intressant. Men jag vill inte göra för mycket. Eller för lite. Hitta ett bra läge.

Skulle det här ha varit för några år sedan hade jag säkert redan fixat jobb, fritidsintressen och extra studier, men jag vill inte göra så den här gången. Jag vet att det finns massor av spännande grejer att göra. Det kan jag kolla upp på plats. No need to stress.

Men hur hittar man den där balansen mellan att göra för mycket och inte göra någonting?

Om en födelsedag

Imorse sov jag räv tills sovrumsdörren öppnades och N tog ton... Födelsedagssång, tårta på sängen och fina paket. Bland annat en väldigt snygg klänning från Plagg, en randig sjal från Granit och en liten plånbok som jag lätt kan ha i fickan i Nairobi. Staden kallas inte "Nairobbery" för intet...

Grattis till mig!

Susanna betyder lilja

Idag har jag namnsdag.
Och imorgon fyller jag år.
Jag tycker att det är barnsligt
roligt med båda dagarna även
om den förstnämnda inte riktigt
uppmärksammas som den förtjänar!

080808 lämnar jag 08-land

Imorgon, den 8/8-08, lämnar jag Stockholm och åker jag till Paris för att tillbringa helgen där med min mamma och min syster! Vi ska äta crepes i Montmartre, shoppa i Chatelet, åka båt längs Seine och dricka espresso på mysiga caféer. Och hinna prata... Om livet i min systers växande mage, om min flytt till Afrika, om crepes är bäst med eller utan Nutella och andra viktiga saker.

Solen som sken

Vinprovning, goda ostar och vackra landskap tar på krafterna och här vilar vi oss i skuggan utanför en vacker vingård i Bordeaux.

På bilden: Jag, min syster & mamma (juli, 2008)

Träskor

De här rödblänkande träskorna skulle jag nog bli lycklig av att få ha på mina fötter!

De heter Calou clogs.
På exempelvis Syster Lyckligs hemsida kan man köpa dem. Jag har storlek 39 i dem skulle jag gissa. Och jag fyller snart år!