Strut

Just nu fantiserar jag om mjukglass med karamellströssel... Och om sol i ansiktet. Snart får jag gå ut i det sköna vårvädret!

Oteknik

Under påsken la min mobil av bara sådär utan förvarning. Den bara släcktes ned och alla nummer försvann. Jag lånade mammas gamla, som i och för sig är ganska ny men som måsta tillhöra Nokias absoluta bassortiment. Man får knappa fram vartenda litet ord utan någon hjälp av ordlista och när man ska svara på ett sms utgår telefonen från att man i första hand vill radera meddelandet. Någon vecka senare la min dator av bara sådär utan förvarning. Och i lördags kom jag på varför ingen besvarar mina sms. För att de inte får dem. Det går bara att ta emot sms. Och ringa. Härligt. Tillbaka i teknikens linda.

Ps. Min magra telefonlista skulle bli glad av att få in ditt nummer i mobilen igen. Sms:a gärna!

Är ALLT bra med dig?

Jag går runt och irriterar mig på när folk frågar mig: Är allt bra med dig? De säger det i största välmening och ja, det händer att jag frågar samma sak. Jag vet, jag fattar att det är något man säger för att visa att man bryr sig, att man vill veta om personen mår bra och att man inte utgår från att precis allt är bra, men jag blir ändå skitirriterad.

Jag får trycka ner min spontana reaktion som är typ: Nej, ALLT är inte bra! Saker skulle kunna vara mycket bättre, men det är okej. Jag mår bra, men nej, allt är inte bra!

Jag ser framför mig hur jag häver ur mig min svarta, klibbiga, blöta oro och frustration efter en sådan fråga och hur mottagaren står helt handfallen och bara gapar. Asså, jag ville ju bara veta hur du mådde!

Rosa skor

Imorse när jag gick till jobbet i solskenet slog det mig att C åker till New York idag. Ringde honom där han stod vid incheckningsdisken på Arlanda och frågade snällt om han kunde köpa ett par rosa Converse till mig. Det kunde han. Sjysst!

Om att malta sig

Egentligen borde Malta vara ett verb för att ta det lugnt.
- Vad gjorde du i förra veckan då?
- Jag maltade mig bara...

Single malt borde således vara när man tar det lugnt för sig själv.

To malt or not to malt, that is the question.

Malta

Malta var soliga dagar, mat i lyxklass, röda sandstränder & höga, iskalla vågor. Italiensk kulglass, taxiresor och en huvudstad lugn, så lugn. Och vacker i all sin ålderstigna prakt. Vänliga människor, läsande, vilande, undvikande av kulturaktiviteter i kalla korridorer. Och vilande igen.

Nära avfärd

Lyssnar på Frankieboys sköna The Lady Is a Tramp och skriver en stressad ansökan till ett jobb som låter intressant... Snart är det dags att raka benen, slänga ner bikinin i handbagaget och placera solglasögonen på nästippen!

1

Idag är det precis ett år sedan jag startade min blogg!

Out of office

Aktiverade just frånvarohanteraren på min jobbmail och ska strax logga ut. På söndag bär det av till Malta…

Berätta för mig och jag är din!

Jag älskar att lyssna på berättelser, sagor, historier. Jag kan lyssna på en bra berättelse nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Kan du inte berätta den där historien igen? Det gäller musik också vilket jag gissar att min omgivning tycker är rätt frustrerande.

- Visst är den här låten skitbra?!
- Ja, Susanna. Men du har haft den på repeat 20 gånger nu och jag blir snart galen!

Mormor fängslar mig när hon berättar om resor från förr, barndomen i 30-talets Norrbotten och böcker hon läst. Min mamma och min bror är likadana. Själv kan jag vara en fåordig tråkmåns.

- Berätta om resan, Susanna! / Vad handlade den där boken om? / Hur var filmen?
- Jo, spännande. Jag har skrivit om den på min blogg, läs där. / Om en kille som bor i Afghanistan och har en fattig kompis som är jättesnäll. Fin bok. Läs den. / Jorå, tre solar. Såg att de hade en filmrecension i På Stan för någon dag sedan. Kolla den.

Min kollegas föreläsningar om kultur och identitet har jag lyssnat på fler gånger än jag kan räkna och jag har ännu inte tröttnat. Berättelserna om hans massiva kulturkrockar i Harare, förväxlingar i Latinamerika och anekdoterna runt omkring hänger som julpumlor i teoriträdet.

Och käre N:s vindlande spökhistorier som utspelar sig på den småländska landsbygden kittlar längs ryggraden och får nackhåret att resa sig. Hans fantasi, vokabulär och berättarteknik är som honung för en sagotörstande själ.

Berätta för mig och jag är din!

Om morgnar, kvällar & möten som är oväntade

Mina morgnar blir allt tröttare. Jag tar mig knappt ur sängen och när jag väl gjort det tar jag mig knappt hemifrån. Däremot tar jag mig snabbt hem på kvällen. Lägger mig tidigt och läser. Jag har tagit upp läsandet som har blivit liggande alltför länge. Dåsar till efter några sidor, men det är så mycket skönare att somna till ljudet av en bok som dovt ramlar ner på duntäcket än att vakna av myrornas krig på tv:n mitt i natten.

När jag väl tagit mig till ytterdörren imorse upptäcker jag att min mobil inte är med mig. Några evigheters minuters letande och ringande från hemtelefonen till den för att kunna lokalisera den. Jag tror att jag är halvt döv. Ringer det i sovrummet, eller i hallen eller i rummet innanför sovrummet eller i badrummet? Vad skulle telefonen göra i badrummet? Hittar den till slut under täcket.

Ut på gatan. Vänster eller höger. Upplandsgatan eller Drottninggatan. Tar alltid vänster. Idag tar jag höger. Skyndar på stegen. Korsar Barnhusgatan. Korsar Kungsgatan. Närmar mig Gamla Brogatan när en bekant gestalt just svänger runt hörnet och kommer emot mig. Pappa.

Eller Håkan som han skrev i sina födelsedagskort när jag var liten. Pappa som alltid älskar mig, men som inte alltid låtit mig förstå det. Pappa som jag inte träffar så ofta, men som jag alltid tänker att jag ska träffa. Där står han i sina blåkläder och sitt gråa hår. På väg för att köpa macka. Jag tänker är jag lik honom. Vi är på väg att kramas. Han är dammig och jag inte. Våra kinder möts. Jag såg dig inte, sa han. Jag såg dig, sa jag.

Han berättar om den nybyggda Vällingbygallerian och de knottror av lycka dess prakt ger honom. Han säger inte så, men han menar så. Vi pratar på. Det känns bra. Jag hade velat ha mer tid. Vi skiljs åt, låter våra kinder mötas och vi säger att vi ska ses. Äta crepes hos honom kanske.