I fredags, på restaurangen, får jag frågan från en bekant.
- Så, du är gravid? Hennes blick möter min när hon lyfter den från min mage till mina ögon.
- Eh nej, svarar jag. Pratar bort det och känner mig förolämpad.
Att vara gravid är vackert, men att se gravid ut utan att vara det är bara förnedrande. Jag ser inte gravid ut. Och det tycker inte heller det urval av personer jag frågade efteråt.
Vad hon sa sedan minns jag inte. Jag hade skämts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gravida kvinnor brukar stråla på ett så vackert vis. Det var nog det du gjorde!
J
J. Det hade varit fint om det var min utstrålning som utlöste hennes kommentar, men den hastiga blicken på min mage avslöjade att så nog inte var fallet... Men som du skrev på Facebook "Det var hjärtat hon tittade på, där själen strålar från!" Det köper jag! :)
Otroligt underlig fråga, en sådan som man själv aldrig skulle våga fråga, typ föränn man mötte personen med barnvagn. Håller med J...det måste ha varit ditt strålande, eller en brutalt knepig människa du mött.
Annanita. Ja, eller hur - jag skulle aldrig våga ställa en sådan fråga!
Skicka en kommentar