VÄRLDEN ENLIGT SUSANNA

Snipp, snapp, snut - nu tror jag att den här bloggen nått sitt slut. Tack till alla som läst & kommenterat - ni är fina.

2009-11-02T00:48:00.001+03:00

Hej gott folk,

2009-10-12T21:03:00.005+03:00

Jag förstår om ni undrat vart jag tagit vägen... Utan att berätta för mycket kan jag avslöja att jag är tillbaka i Sverige. Landade i Stockholm i lördags. Förstår att det kommer oväntat och att ni kanske undrar varför, men här i bloggen vill jag inte vara så privat och berätta om anledningen. Vet att ni respekterar det även om jag kan tänka mig att ni är nyfikna. Det skulle jag också varit.

Nu vet ni iallafall vart jag är och jag kommer att, i någon form, fortsätta blogga från höstiga Stockholm.

Om att låsa om sig

2009-10-02T17:04:00.003+03:00

När jag går och lägger mig på kvällen stänger jag först en gallergrind med två hänglås på (den här dörren delar av huset i två - på ena sidan finns kök, vardagsrum och vardagsrum, på den andra finns vår sovdel med gästrum, arbetsrum, pärlrum och badrum), sedan stänger jag en dörr som jag låser med fyra lås. Därefter går jag igenom den långa hallen till vårt arbetsrum. Där kollar jag att elstänglet är på som det ska. I arbetsrummet stänger jag halldörren och låser den med två lås. Sedan går jag in i mitt pärlrum och låser dörren in till arbetsrummet med ett lås. Sedan går jag in i sovrummet och larmar huset. Det är inte direkt så att man lätt springer ut i köket om man glömt sitt glas med vatten.

I början tyckte jag att det var lite läskigt att göra det här själv när N inte är hemma, men nu har jag vant mig.

Om en dag på tivoli

2009-10-02T16:03:00.008+03:00

Vi var ju på tivoli i Harare i lördags. En massa färgglada åkattraktioner, söta barn och en massa skratt. Och självklart hade jag på mig min cirkuskjol.

Jag och min kompis L bangade bergochdalbanan och letade istället upp den snällaste aktiviteten vi kunde hitta. Det blev en åktur i "the Shell". Vi satte oss i en färgglad snäcka som började snurra, runt, runt, runt... Jättekul, men oj vad jag var illamående när jag klev av efter några minuters snurrande.

Fler bilder från superhelgen finns här!

Om att posta brev, baka & bli inbjuden till mat- och vinfestival

2009-10-02T15:44:00.001+03:00

Igår postade jag det där brevet jag skrev i förra veckan. När jag var på postkontoret för att köpa frimärke ringde en svensk kvinna jag lärt känna och undrade om jag ville hänga med på mat- och vinfestival imorgon. Det ville jag såklart. Under tiden är N på väg hem till Harare från Uganda där han varit på konferens sedan i söndags.

Efter brevpostandet åkte jag hem och bakade hallongrottor.

Bildbevis från superhelg med kompis på besök

2009-10-02T13:18:00.020+03:00

Om fantastiska Sarah!

2009-10-02T13:00:00.004+03:00

När vi flyttade till Harare i juni lärde jag känna Sarah. Hon är en fantastisk, kenyansk kvinna som bott i Zimbabwe i sjutton år. N lärde känna henne genom sitt arbete när han var här på jobbresor under året och hon sa till honom att hon skulle ta hand om mig när jag kom. Och, oj, vad hon höll det löftet!

Hon ringde, tog mig till gymmet, fixade simkort till min mobil (något som inte visade sig vara gjort i en handvändning), visade mig runt, kom spontant förbi på ett glas vin, bjöd över mig till sig, lånade ut porlin till oss innan vårt hade anlänt och en hel massa mer. Kalla mig auntie sa hon och sedan skrattade hon sitt hjärtliga skratt. Det var så underbart att lära känne henne.

Sedan flyttade hon till Göteborg.

Fatta, hon bor i Harare i sjutton år och jag kommer hit hennes sista veckor i landet. Jag saknar henne så. Saknaden efter henne gjorde att det blev jobbigare att komma tillbaka. Hon hade visat mig så mycket och utan henne blev det så tomt.

Jag är jätteglad att jag fick de två veckorna med henne och tänker på att om vi flyttat hit i augusti istället hade jag missat henne helt. Men saknad är saknad och hon kom mig nära på kort tid.

Om modiga bloggar

2009-10-02T12:32:00.004+03:00

Jag vill tipsa om två modiga och inspirerande bloggar.

Först bloggen Conscious Living som skrivs av författaren Carl Lindeborg. Han har just kommit ut med boken "Modig - att övervinna sina vardagsrädslor" som han skrivit tillsammans med Sofia Sivertsdotter. Här kan ni läsa en recension av boken! Han har också skrivit boken "Ditt briljanta jag". De här böckerna önskar jag mig i julklapp.

Sedan bloggen Det Som Snurrar som skrivs av Jessica som är en av mina bästa vänner. Det var hon som tipsade mig om bloggen ovanför. Hon är modig, smart och så jäkla inspirerande. Hon gick på Handelshögskolan och fick sedan direkt arbete som managementkonsult med jobb dygnets alla timmar, mycket resande och noll tid för egna intressen.

Samtidigt började hon fundera på om hon inte skulle ha blivit läkare istället. Att få hjälpa människor på ett väldigt konkret sätt. Att möta människor. Att sätta sig i skolbänken i elva terminer när man egentligen redan har ett bra jobb och en lång utbildning krävde naturligtvis massor av funderingar fram och tillbaka. Men till slut bestämde hon sig. Och nu har hon varit student på läkarlinjen i en månad. Ni förstår att jag tycker att hon är modig och inspirerande.

Världens dyraste limpa

2009-10-02T12:30:00.001+03:00

För drygt ett år sedan kunde en limpa kosta tre triljoner zimdollar här i Zimbabwe. Inflationen var total och många företags ekonomisystem kunde inte hantera alla nollorna. Nya sedlar trycktes upp varje vecka och det gick aldrig att förutse vad pengarna kunde räcka till. En bekant berättade att hon till exempel kunde ta ut pengar på banken på morgonen för att köpa papper till kopiatorerna på kontoret. Bara någon timme senare var pengarna värda så mycket mer att hon fick passa på att köpa extradäck till företagets tjänstebilar och en del annat också innan pengarna snabbt förlorade i värde igen. En annan dag kunde situationen istället vara den omvända.

I och med dollariseringen (amerikanska dollar används numera) har ekonomin blivit mer stabil och matbutikerna är återigen fyllda med mat, något som var ett önsketänkande för bara några månader sedan. Men det finns knappt någon växel, har aldrig sett några mynt här. Nästan alltid får man en ´credit note´ när man handlat. På kvittot skriver de upp hur mycket man har tillgodo. Nästa gång man handlar får man visa upp kvittot. Det blir ganska många kvitton att ha koll på.

Inga bankomater fungerar, så den som kommer till Zimbabwe utan några amerikanska dollar på fickan (och utan ett zimbabwiskt bankkonto) klarar sig inte länge. Visst kan man betala med kort på en del ställen, men det skulle jag inte göra eftersom de lätt kan ´skimmas´.

Trots att många, många, många problem kvarstår i det här härliga landet känns det ändå som att mycket har utvecklats på kort tid.

Om att virka en skål

2009-10-02T12:24:00.001+03:00

Jag blev sugen på att virka en skål…

…och virkade sju blommor…

…som jag sydde ihop och doppade i tapetklister…

…och lät torka på ett upp och nedvänt durkslag ute i solen…

…sedan fyllde jag den färdiga skålen med päron.

Vad tycker ni – flipp eller flopp?

Om att ta ett varmt bad

2009-10-02T12:18:00.001+03:00

Här i Harare är det runt trettio grader varmt på dagarna. Men i förrgår stormade det, åskade, blixtrade och blev med ens tio grader kallare. Jag passade på att ta ett varmt bad.

Om att få en kär vän på besök

2009-09-30T17:11:00.004+03:00

I fredags fick vi besök av vår kära vän L. Hon kom från Washington och hade just varit på jobbresa i Zambia och Mocambique. Däremellan pressade hon in en konferens i Harare innan hon skulle vidare till Lesotho. Vi hade en sådan tur att hon hade tid att stanna över helgen.

Det var helt fan-tas-tiskt att ha henne på besök. Vi åt goda middagar, drack rödvin, visade runt i Harare, åkte karusell på ett tivoli i stan och åt lunch på ett mysigt café där det också finns en väldigt fin keramikbutik. Bäst av allt var att få tid att prata, prata, prata! Som jag saknade henne när hon åkte till flygplatsen tidigt i söndags morse. Och som jag saknar att inte kunna träffa mina vänner oftare - oh, boy!

Hon tog mängder av fina bilder som jag har fått lov att publicera här. Men just nu verkar inte blogspot vilja samarbeta så ni får hålla till godo med en bild så länge.

Jag valde mitt liv

2009-09-29T15:29:00.001+03:00

Just nu håller jag på att läsa en bok som kvalar in på min topp3-lista över bästa böckerna jag läst under min livstid. Den heter “Jag valde mitt liv” och är skriven av Sigrid Kahle. Det är hennes memoarer. Jag älskar titeln. Jag älskar vartenda formulering. Jag vill träffa Sigrid. Ta med den här boken om du bara ska ta med dig en när du åker tillbaka till Afrika, sa min mamma.

På baksidan av boken står det såhär:

Sigrid Kahles memoarer är ett reportage om vår tids stora frågor samtidigt som det är en osminkad berättelse om hur en ung kvinna växer upp och bryter sig loss. Född 1928 som dotter till orientalisten HS Nyberg växte hon upp som ett av fem syskon i professorshemmet i Uppsala. Hennes skoltid skuggades av kriget, ett krig som för svenskarna ändå var så långt borta.

Men Sigrid kom att länka sitt öde till tyskarna genom sitt giftermål med John Kahle, flykting undan nazisterna, som återvände för att bli diplomat för det nya demokratiska Västtyskland. Som rapportör från detta Västtyskland, som brottas med sin skuld och sin nutidshistoria, blir Sigrid Kahle så småningom ett namn för svenska läsare.

Men innan dess upplever hon och hennes man Orienten med alla sinnen: Pakistan, Indien, Afghanistan, Iran, Irak. De möter Pakistan kort efter landets tillkomst och tar oss med till undanskymda trakter där civilisationens vagga stod. De far med efen bil till Afghanistan och ser de Buddhastatyer talibanerna sedan sprängde. Sigrid Kahle kan berätta hur det var när Kashmir var en idyll; när Indien ännu präglades av Gandhi och Nehru; när Irak skakades av en revolution. Hon kom Bagdads befolkning nära, reste till kurdernas byar och till shiiternas heliga städer. Men hon levde också i ett USA som våndades under det grymma kriget i Vietnam.

Sigrid Kahle har känt och rört sig bland de rika och privilegierade, men också bland de fattiga och desperata. Hennes memoarer rannsakar inte bara en själs utveckling och mognad, de skildrar hela det moderna 1900-talet.

Jag har kommit tvåhundra sidor in i boken och är glad att jag har ungefär sexhundra kvar. Jag känner igen mig i henne. Som hon var när hon var i min ålder. Resandet, äventyrslusten, betänkligheterna, det underfundiga, funderingarna, valen, livsgnistan, det sköra svåra, modet och rädslan.

Jag valde mitt liv. Jag har funderat en hel del på bokens titel och på vad det betyder. Återkommer kanske om mina tankar kring det i ett annat inlägg. Känner du att du valt ditt liv? Hur resonerar du kring den frågan? Lämna gärna en kommentar eller maila mig på susannasblogg@gmail.com.

Och Sigrid Kahle, om det skulle vara så att du råkat läsa detta, vill jag fråga om jag får bjuda dig på kaffe och småkakor nästa gång jag är i Sverige. Eller förresten, säg när du har tid, så kommer jag då. Jag lovar.

Lilla Julie

2009-09-29T15:27:00.001+03:00

Åh, vad jag saknar denna lilla böna. Min systerdotter Julie är världens bästa lilla flicka!

Om att få

2009-09-29T15:26:00.001+03:00

Jag gillar att få presenter. Och jag gillar också att ge. När N kom tillbaka från Sverige i förra veckan fick jag min favoritparfym, nämligen Stella McCartneys “In two peony”. Jag köpte en till mig för några år sedan och en till mamma. När min tog slut ville jag köpa en ny, men tyckte inte att jag hade råd. Och mamma ville inte gå med på att ha delad vårdnad om sin. Typiskt, eller hur.

Nu råkade jag nämna för N innan han åkt iväg att om han tänkt köpa en parfym till mig, vilket jag menade att han inte alls behövde, men om han funderade på det kunde han få köpa Stellas. Och det gjorde han. Jag blev så glad!

Sedan hade mamma skickat med en tidning, god choklad (ska smaka ikväll), färg och en pensel. Ska måla några ramar. Och lite tapetklister som jag ska använda till en spännande grej (visar sedan om resultatet blir bra!). Hur som helst, perfekta presenter.

Som om det inte vore nog fick jag ett fantastiskt halsband av min fina vän L som var på besök här i helgen. Hon köpte det i Moçambique och det är gjort av stora, mörkbruna, träkulor. Snyggt. Och till det en mascara från Chanel i färgen brons. Tänk vilka fina människor jag har omkring mig. Hoppas att jag är lika bra på att ge. Det behöver ju inte heller alltid vara något stort.

Som en liten present till L valde jag ut ett gäng fina pärlor som jag har i min stora pärlask, en liten bodylotion och en ansiktskräm…

Och så lade jag ner allt i en fin påse. När L kom in i gästrummet låg den lilla presenten och väntade på henne på sängen. Tata!

När jacarandan blommar…

2009-09-29T15:23:00.001+03:00

Jacarandaträden blommar nu vackert i lila (bilden gör inte alls det vackra rättvisa). När jag beundrade blommorna sa vår trädgårdsmästare att ”when the jacaranda is blooming you know that the exams is around the corner” (i Zimbabwe skriver eleverna stora prov i oktober). Det lät så vemodigt och så vackert på samma gång.

Solen börjar gå ner vid femtiden på eftermiddagen och det är den bästa tiden på dagen. Lugnet lägger sig, ett gäng pojkar spelar fotboll på skolängen här i närheten, solen skiftar till rött och jacarandan blommar. En timme senare är det becksvart.

Det är vid sådana tillfällen jag känner en så stark kärlek till Afrika.

Don´t go bananas!

2009-09-29T15:22:00.001+03:00

Det är inte alla som har bananträd i trädgården, men det har vi. Och nu är de mogna, iallafall nästan alla. Jane kom in med en stock bananer igår som vi nu förvarar i ett mörkt skåp så att de ska mogna.

Bananer är gott.

En lånad lista

2009-09-28T16:39:00.001+03:00

Lånade en lista från Marianne:

1. Hur många resväskor äger du?
En snygg röd och en mindre som är leopardfärgad på ett coolt och inte tantigt sätt.

2. Föredrar du att ta ett foto framför att vara med i ett foto?
Om jag blir snygg föredrar jag framför. Men jag gillar också bakom.

3. Har du någonsin blivit kallad lat?
Nope.

4. När stötte någon på dig sist?
Oj, det minns jag inte. Låt mig se… Näpp, det är blankt just nu.

5. Vad åt du till middag i går kväll?
Crepes med köttfärsfyllning och sedan fruktsallad till efterrätt.

6. Använder du luvtröjor?
Nej, det tror jag inte.

7. Vem ringde till dig sist?
En taxichaufför som kallas “Professor” (och han är inte professor, däremot har han varit privat chaufför åt en…). Och efter det ringde Sveriges Radio.

8. Vilken är ditt favoritåk på tivoli?
Åh, jag åkte en karusell i helgen som hette “the Shell” – man satte sig i en snäckliknande anordning som snurrade runt, runt. Härligt i början, men åksjukt efter ett tag!

9. Hur stort är dit närmaste shoppingcenter?
Shoppingcenter? Jo, det finns några, men de är inte mycket att hänga i granen.

10. Hur många syskon har du?
Två. En syster som är tre år äldre och en bror som är åtta år yngre.

11. Hur många stolar har du vid köksbordet?
Tio!

12. Har du stationär dator eller laptop?
Laptop.

13. Vill du tatuera dig eller göra en piercing?
No, thanks!

14.Vad tar du med dig när du går på bio?
Jag köper nog lite godis på biografen. När jag såg en av narniafilmerna köpte jag med mig turkisk konfekt från Hötorgshallen.

15.Tycker du om att flyga?
Både ja och nej. Har inget emot det, särskilt inte när man får egen tv-skärm med massor av bra filmer (men man måste vara specifik med vad man önskar sig – när jag tog nattflyget mellan Amsterdam och Nairobi i början av september fick jag en egen tv-skärm precis som jag önskade mig, MEN den funkade inte!). Men efter den stora Air France-olyckan i somras kände jag mig orolig.

16. Bryr du dig om hur många kalorier det är i den mat du köper?
Ibland.

17. Hur mycket fyller du nästa gång?
30!!

18. Tycker du om att krama människor?
Jag är en kramande människa. Men jag tycker inte om att krama alla. Och jag kramar inte folk som signalerar att de inte gillar att kramas.

19. Har du några allergier?
Nej

20. Tycker du om din bostad?
Ja!

Om att ta sig an

2009-09-28T12:38:00.004+03:00

I torsdags tog sig en av N:s kollegor an mig. Hon är väldigt trevlig och hennes man har hjälpt oss med en hel del. Till exempel var han med när vi skulle hämta ut våra kartonger på flygplatsen när vi kom hit i juni och han har skjutsat runt oss innan vi hade bil.

Jag följde med när hon hämtade sin son som går i ettan på en skola som ligger precis nära där vi bor. Det var verkligen roligt att se hans klassrum, prata med hans lärarinna och träffa några av hans små klasskompisar. Utanför skolan stod en glassgubbe och vi köpte isglass. Bestämde mig för en illgrön, limesmakande glass.

Sedan åkte vi till den stora, lagerliknande butiken Makro för att köpa lite kuddar och täcke till ett av våra gästrum eftersom vi skulle få besök i helgen. Köpte också tio kilo majsmjöl för att Jane ska kunna göra zadza (osäker på stavningen) vilket är motsvarigheten till kenyanernas ugali eller majsgröt på ren svenska. Våra vakter (vi har en dagvakt och en nattvakt) ska få ett mål mat när de jobbar. De tar själva med sig relish som är en slags tomatsås.

Därefter hämtade vi upp hennes dotter på en skola i stan. Hon går i gymnasiet på en flickskola. Skoluniform har alla elever. Det är ett arv från Storbritannien som lever kvar. Vi åkte sedan hem till dem och åt en riktigt god middag med majsgröt, grillad kyckling, sukuma wiki (det kallas det i Kenya iallafall - en slags spenat) och relish. Sedan åt vi bananer från deras trädgård.

Travelstart om att åka matatu

2009-09-28T12:33:00.002+03:00

Om ni vill läsa ett Travelstartinlägg (på svenska) om att åka matatu i Nairobi ska ni klicka här!

Travelstart om Nairobi National Museum

2009-09-28T12:11:00.001+03:00

Här finns ett Travelstartinlägg på engelska om Nairobi National Museum.

Sitter i hotellobby & bloggar

2009-09-28T11:31:00.006+03:00

Idag sitter jag på Meikles Hotel i centrala Harare och skriver (gratis uppkoppling!). Det här sägs vara ett av de bästa hotellen i Harare. I lobbyn, där jag sitter och sörplar på mitt té, är det heltäckningsmattor med stora tassavtryck på, leopardmönstrade fåtöljer, spegelväggar, en flygel och hissmusik spelas i högtalarna. Runt omkring mig sitter affärsmän och några affärskvinnor och snicksnackar.

När jag beställde mitt té fick jag frågan om jag ville ha "black tea or white tea". För en stund trodde jag att de med vitt té menade det här extra lyxiga téet som lanserades i Sverige för något år sedan. Men jag förstod ganska snabbt att de med vitt menade med mjölk i.

Om drotten & drottningen

2009-09-24T14:58:00.004+03:00

Jag skrev ju om Kung Agnes-skylten häromsistens.

Och då skrev Joanna som har en fan-tas-tiskt fin blogg detta intressanta:

förr hette kung inte kung utan drott. vilket ju gör det hela mkt mer logiskt att vara drottning. så här i efterhand tycker jag dock att drott låter mer som något i fragglarna. fast när man tänker efter så är det kanske precis så knugen i dag känns också.

Spännande, eller hur? Och ja, knugen, han har det nog inte så lätt alltid!

Susanna + backpacking.se = sant!

2009-09-24T14:27:00.004+03:00

Idag har min första artikel publicerats på en resesajt som heter backpacking.se. Här kommer jag, under hösten, skriva lite längre artiklar och reseguider om bland annat Kenya, Zimbabwe och Namibia.

Den första artikeln handlar om när jag tog körkort i Kenya i våras - från första teorilektionen till uppkörningen!

Jag kommer också fortsätta skriva på den internetbaserade resebyrån Travelstarts blogg som finns på svenska här och på engelska här.

Men framförallt kommer jag att fortsätta blogga här på min alldeles egna blogg precis som vanligt.

Kul, va!

Oui, oui, oui?

2009-09-23T13:55:00.001+03:00

Igår när jag vaknade (eller vänta, jag hade visst också vaknat en gång på natten av att larmet från det elektriska stängslet gick och sedan en gång tidigt på morgonkvisten av att huslarmet oförklarligt gick igång – ingen fara dock) kände jag att den här dagen kommer inte att bli som en dag på cirkus direkt.

Det kändes inte “Oui, oui, oui” liksom.

Kände mig trött, men lät jag det dra ner mig? Näpp! Drog jag på mig något svart? Nähä! Så vad gjorde jag då?

Jag satte på mig min cirkuskjol som alltid gör mig glad! Köpt för en billig slant på Toy Market i Nairobi.

Jag beundrade mina pärlor. Några köpta på Lamu vid Kenyas kust där vi firade jul förra året och några köpta på Söder i Stockholm.

Det blev två armband.

Det är svårt att jonglera med garnnystan. De repar bara upp sig.

Det blev en kladdkaka som var supergod. Och så skrev jag ett långt brev på guldpapper till en alldeles speciell person!

Det blev en himla bra dag ändå!

Travelstart om bokmässan i Nairobi

2009-09-23T11:42:00.003+03:00

Här kommer ett Travelstartinlägg, denna gången på svenska, om bokmässan i Nairobi som öppnar idag och pågår fram till på lördag.

Hey girl, I think you´ve got a little something in your hair!

2009-09-23T11:04:00.001+03:00

Slut för idag

2009-09-21T18:14:00.002+03:00

Nej, nu packar jag ihop för idag. Även om jag gnällde (det var himla skönt!) lite förut har det hänt en del bra grejer idag. Har fått några nya, intressanta kontakter som kanske kan leda till något…

Har suttit på N.s jobb, men nu ska jag ta en skraltig taxi hem och äta god middag. Kontraktet på vår hyrbil har precis gått ut och jag hade nog ändå inte känt mig säker på att köra själv.

Förresten, jag svarar på alla sms jag får från er. Har du inte fått ett svar beror det på att jag inte fått sms:et (eller vid något tillfälle att jag svarat, men att sms:et fastnat någonstans på vägen). Försök gärna igen!

Om en ros

2009-09-21T17:53:00.001+03:00

Det är torrt i trädgården nu. Gräset ligger slokande och ljusgult och träden har knappt några löv kvar (men det beror inte så mycket på torkan som på årstiden), men den här rosen har allt klarat sig. Den borde kunna dela med sig lite av vattnet till sina andra polare i trädgården.

Puppy love

2009-09-21T17:44:00.001+03:00

I förra veckan blev jag jätteglad när jag blev hembjuden till en ny bekant. Hon har en hund som nyligen fått flera små valpar. Jag smällde av. Jag som inte är en ´hundperson´ började plötsligt fundera på att skaffa mig en liten.

Förstår att det är en hel del jobb med hundar. Men exakt hur mycket jobb är det?

Om nyheter på olika ställen

2009-09-21T17:18:00.007+03:00

Först läste jag aftonbladet.se och tog del av det svenska folkets irritation på Anna Anka (är hon gift med Arne, någon som vet?!). Mycket underhållande.

Sedan bläddrade jag i gårdagens zimbabwiska Sunday Times. Såhär såg framsidorna ut:

Hur ser framsidorna ut en vanlig dag där ni bor?

Om lite av varje

2009-09-21T16:54:00.003+03:00

I fredags satte sig N på flyget till Sverige och på torsdag kommer han hem för att på söndagen flyga till Uganda en vecka. Sedan får han baske mig se till att hålla sig hemma.

Det här fotot tog jag på flygningen Nairobi-Harare för ett par veckor sedan. Den lilla uppbuktningen ni ser är inget annat än Kilimanjaro.

Jag måste erkänna att det är himla trist när han är bortrest. Särskilt nu när vi är helt nya här och jag inte hunnit etablera mig. Trist är vad det är. Dessutom går ju inte Harare, även om jag hittat några guldkorn, på långt när att jämföra med Nairobi. Att läsa bok och doppa fötterna i poolen är självklart skönt, men det är roligare att doppa tårna i vattnet tillsammans med någon. Mycket roligare. Hörrni, jag vill ju inte vara gnällig, men jag är understimulerad... Det blir nog bättre.

Annat blir det till helgen när vår vän L kommer på finbesök. Hon droppar ner här efter sina resor till Zambia & Mozambique. Det blir finfint att ha henne hos oss ett par dagar!

Minns ni att jag var hos en klok sömmerska i Nairobi i juni? Kjolen på bilden är en av de jag fick uppsydda då.

Travelstart om bokmässan i Nairobi

2009-09-21T15:31:00.009+03:00

Och när jag ändå håller på att gräma mig över Landgrenkonserten i Nairobi kan jag också berätta att Nairobi International Book Fair startar på onsdag. Linda, om du går måste du berätta hur det var!

Om jag visste om den här fabulösa, årliga bokmässan förra hösten när jag bodde i Nairobi? Nope.

Läs mitt Travelstartinlägg på engelska om bokmässan här!

Travelstart om Max Arlanda

2009-09-21T12:54:00.001+03:00

Travelstartinlägg om Max Arlanda på engelska finns här!

Nisse Landgren i Nairobi

2009-09-21T10:54:00.001+03:00

Läste just att Nisse Landgren har konsert på Nairobi National Museum imorgon klockan 19. Fy, vad avundsjuk jag blir! Ni som är där, gå!

Om idag

2009-09-15T13:47:00.004+03:00

Jaha, så sitter jag här framför datorn igen. Massa grejer skulle jag kunna skriva om, men får liksom inte till det. Kan inte fokusera. Så jag skriver istället att jag vekligen gillar mitt läpplans som jag fick i födelsedagspresent. Det blir så fint och rosa på läpparna. Och sitter kvar så länge. Och det är så dyrt att jag inte skulle köpa det själv. Och så gillar jag linnet jag har på mig nu. Det är blått med små vita prickar, två fickor fram som man kan ha små grejer i om man vill och tre klädda knappar vid urringningen som man kan knäppa upp. Men det vill man inte idag.

Och om en stund ska jag äta Jane´s goda lasagne. Som jag tror inte är så fet. Hon lagar jättegod mat, men jag får gång på gång säga "mindre ost, olja och smör". Det har blivit ett mantra. Men jag kan fortfarande se mina fötter. Det är ju alltid en tröst.

Klockan 16 ska jag åka till mitt gym, "Triton" som ligger på Enterprise Road, och gå på ett pilatespass. För första gången. Vet inte vad det handlar om. En boll är tydligen med (åh nej - nu slog det mig - inte ska jag väl behöva göra sit ups liggandes på bollen?). Det ska iallafall bli spännande att prova något nytt. Sedan kanske jag bastar. För det finns en bastu på gymmet.

Tack snälla ni för de fina sms jag fick i helgen!

2009-09-15T13:46:00.000+03:00

+263 913 500 550

2009-09-11T11:21:00.007+03:00

Ibland är det lite ensamt här. I ett nytt land långt hemifrån. Utan internet hemma. Då är det roligt att få sms. Jag blir SUPERGLAD av att få sms från er som läser min blogg!

Mitt nummer är: +263 913 500 550.

Om idag

2009-09-09T16:49:00.011+03:00

Dagens första kopp örtté...

Tyget till kjolen jag har på mig idag

Sedan gick vi och köpte frukt. Och jag försökte lära mig lite shona, som tillsammans med engelska är officiellt språk här i Zimbabwe. Det påminner lite om swahili.

På vägen hem smet jag in på ett bibliotek som ligger i närheten. Det har aldrig varit öppet när jag gått förbi förut. Och nu var dörren öppen. Men bibliotekarien satt ute i skuggan av ett träd och fick sitt hår flätat. Inne på biblioteket såg jag en affisch där det stod att det varit en stor bokmässa i stan i augusti. Attans också.

När vi kom hem beundrade jag det fina lapptäcket som vi köpte på massajmarknaden i Nairobi.

Det är en lite höstig känsla här trots att vi är på väg mot den varma årstiden. Löven faller, himlen är klarblå och jag är lite förkyld.

Stopp i lagens namn!

2009-09-09T16:43:00.006+03:00

Häromveckan, när N tog en promenad på lunchen, blev han stoppad av en zimbabwisk polis.
- Nej, nej, det är inget problem jag vill bara..., sa polisen.
- Eeh..., okej, då får du följa med mig till mitt kontor så får vi prata där, sa N.

Väl på kontoret smög polisen fram sitt CV - han ville ha jobb.
- Jag har hört att du anställer folk...

Rosa rödbetsbröd

2009-09-09T16:32:00.006+03:00

När jag landade i Harare i lördags åkte vi hem och lämnade av bagaget. Sedan åkte vi till ett mysigt café. Jag åt en karibisk soppa och N beställde canelloni. Maten var verkligen god, men rödbetsbrödet var om möjligt ännu godare. Saftigt och alldeles rosa i kanterna. Se så fint det ser ut.

Om att köra bil i Harare

2009-09-08T17:06:00.005+03:00

Nu ska jag börja köra bil så ofta det går. Mitt internationella körkort som jag skaffade i Harare gäller ju här också så jag kan börja köra med en gång. Trafiken är mer ordnad här än i Nairobi, men för en nybörjare som jag gäller det att hålla tungan rätt i mun. Alla rödljus funkar inte och nu gäller det att försöka bli ´street smart´ och fatta hur jag ska göra när ljusen inte fungerar. Och för den delen fatta vad jág gör när de funkar för det behövde jag inte lära mig riktigt i Nairobi (eftersom det knappt fanns några).

Efter lunchen idag körde jag N till kontoret till exempel. Hänger kvar här under eftermiddagen och gör lite grejer på internet. För jag är inte säker nog för att köra hem själv än...

"Mamma mia" i Harare

2009-09-08T10:36:00.005+03:00

I juni när vi flyttade hit gick musikalen "Mamma mia" på en teater i stan. Hade så gärna velat se den här, men såg affischen dagen innan sista föreställningen och det gick helt enkelt inte att få ihop det. Jag är en av dem som inte var förtjust i filmen (ja, jag vet, ALLA älskade filmen), men att se en zimbabwisk version av ett svenskt fenomen hade varit något annat.

Nu är jag nyfiken på hur kulturlivet ser ut här. I Nairobi ordnar den franska kulturföreningen (Alliance Francaise) filmvisningar, dansföreställningar, bildvisningar, poesiaftnar och konserter. Det finns en fransk kulturförening här också, så jag ska kolla upp vad de har på gång. De har också en bra restaurang som heter "Alo, Alo". Om man vill äta brunch där får man ringa och boka för det är alltid fullsatt.

Om någon har några tips på roliga/spännande/intressanta saker man kan hitta på i Harare - skriv gärna en kommentar!

Lunch på National Art Gallery

2009-09-07T15:37:00.004+03:00

Det blev lunch i caféet på National Art Gallery i stan. Det var riktigt mysigt med färgglatt målade pelare, en museibutik med fina grejer i och skön stämning i caféet med utsikt över stenfigurer i parken utanför. Åt en över förväntan god ´chicken cream curry´för 6 dollars. Utställningen hann vi inte kolla på, men det får vi göra nästa gång.

Måste tillbaka dit någon dag och fråga om jag får ta några bilder där.

Om påfåglar på jobbet

2009-09-07T13:56:00.005+03:00

Nu är det strax lunchdags! Vi ska gå till n portugisisk resturang här i närheten. Sitter på N:s jobb idag. Har lite att fixa med och här är det bra uppkoppling (eller, rättare sagt, här är det uppkoppling - hemma har vi ingen). Just utanför fönstret ser jag ett palmträd, blå himmel och några träd utan löv. De har fallit under den kalla perioden under sommaren, men nu hoppas jag att de snart är på väg tillbaka.

När jag samlade in information till min magisteruppsats i Namibia hade jag ett kontor på National Institute for Educational Development (NIED) i Okahandja (7 mil norr om Windhoek). Typ som Skolverket. Korridorerna som förband kontorslokalerna var delvis utomhus och där spatserade det omkring påfåglar. Väldigt mysigt. Men en gång lyckades jag nästan ramla över en av dem när jag var på väg ut ur mitt rum för att gå till toaletten.

Ni-vet-vem gillar svensk sylt

2009-09-07T12:35:00.003+03:00

Sitter just nu och fnissar åt min systers kommentar till inlägget nedan:

Du-vet-vem var kanske på väg till flygplatsen för att hämta upp din väska med god svensk sylt! ;-)

´Lost & Found´ & om ett oväntat möte

2009-09-07T11:08:00.006+03:00

Efter en lång resa landade jag så på flygplatsen i Harare klockan 10.10 i lördags. Det känns alltid märkligt att mötas av stora porträtt av ni-vet-vem (visst vet ni vem jag menar med tanke på att jag är i Zimbabwe och allt?) i ankomsthallen. Resan hade gått smidigt ända tills jag väntade på mitt bagage. En av väskorna kom beskedligt på rullbandet, men den andra var bara borta. Snart rullade det runt någa ensamma väskor på bandet, men min röda syntes inte till.

Det var faktiskt första gången jag varit med om detta. Att bagaget inte kom. Så jag får ändå skatta mig lycklig. I väskan som kom hade jag packat ner en massa spännande böcker som jag längtar efter att börja läsa, massor av garn i fina färger, virk- och sticknålar (nu ska här handarbetas!), glögg- och pepparkakskryddor till jul, dvd-filmer, godis och några mycket värdefulla presenter till N. Jag var ändå glad att att det var just den väskan som kom fram.

I den röda som inte kom hade jag packat ner alla kläder (förutom några fina klänningar som jag packat ner i handbagaget - mamma, du vet vilka!) och skor (jympadojjorna, högklackade skor, sandaler - rubbet!), smycken PLUS all blåbärssylt, lingonsylt, hjortronsylt, jordgubsssylt, hallonsylt, krusbärsmarmelad och rabarberhallonsaft som jag fick med mig från min famor i Kalix. Det var sylten som grämde mig. Men jag tänkte på min syster som ibland säger något i stil med "du kan välja hur du vill känna - antingen väljer du att glädjas och fokusera på det du har eller så väljer du att fokusera på det du förlorat." Så jag försökte verkligen att, efter några svordomar, känna mig glad för att jag fick iallafall en väska och just den väskan.

Jag blev hänvisad till informationsdisken för att anmäla min väska saknad. Killen i disken frågade efter mitt namn och när jag sa det sa han ""Oh, I can sing a song about your name!". Var inte riktigt upplagd för det och svarade att han gärna fick göra det så snart min väska var återfunnen. Fick numret till flygplatsen och blev ombedd att ringa tillbaka dagen efter.

Igår ringde jag dit och killen som svarade var samma kille som jag talade med dagen innan. Perfekt. "Oh, is it SUSANNA? How are YOU?". Flygplatsen är alltså inte större än så. Väskan hade anlänt och efter frukost på altanen styrde vi kosan mot flygplatsen. Vi missade precis rätt infart till flygplatsen och fick svänga runt för att kunna svänga in på rätt ställe. Just som N gjorde sig redo att svänga vänster ser vi en vakt som håller upp sin hand för att stoppa oss. Innan vi hunnit förstå varför svischar flera motorcyklar snabbt förbi. Tätt följt av flera bilar med tonade rutor, två ekipage med soldater utrustade med hotfulla ak4-or, en ambulans och ytterligare några motorcyklar. Ni-vet-vem var tydligen på väg till flygplatsen. På några sekunder var det hela över. Vi satt i bilen med öppna munnar. Mer häpna än rädda.

Och vi var lättade över att vi glömt avfarten lite tidigare. Annars hade vi haft dem precis bakom oss och inte förstått vad som skett förrän vi hört det stegrande ljudet av motorcyklarna och snabbt fått svänga åt sidan.

Väl på flygplatsen sprang jag in i flygplatskillen som just slutat sitt skift och var på väg till bussen. När han såg att det var jag vände han tillbaka, jag fick min väska och allt gick mycket smidigt. Glömde dock säga att han nu gärna kunde få sjunga sången om mitt namn.

Travelstart om Max

2009-09-07T10:10:00.004+03:00

Här finns ett Travelstartinlägg på svenska om Max på Arlanda.

Jambo Afrika

2009-09-05T07:32:00.005+03:00

Nu har jag just landat på Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi och står här vid en bardisk på caféet Java Coffee House och har kopplat upp mig på deras trådlösa nätverk.

Flyget vidare mot Harare lyfter om fyrtio minuter, så jag ska ta mig bort till gate 8 nu.

Resan har gått bra såhär långt. Klockan är halv sju på morgonen och solen har gått upp i Nairobi. Det är lite mulet och femton grader varmt. Känner mig lite mosig efter nattflygningen, men efter en dusch och lite vila kommer jag nog i form igen.

Ville bara säga att allt är bra!

Mot Sherwoodskogen!

2009-09-04T13:32:00.004+03:00

Om två timmar kommer taxin och hämtar mig. Det sista ska packas nu och dubbelkollas. Pass - check. Pengar - check. Dator - check. Ja, ni fattar.

Men först ska jag dricka en latte och äta apelsinchokladdoppade små tunnbröd med min syster och pussa på lilla Julie.

Snälla tänk på mig när jag är uppe i luften. Är inte flygrädd, men tycker att det är lite läskigt ibland ändå. Imorgon klockan 10.10 landar jag på flygplatsen i Harare.

Kram på er!

Hi, it´s Dimitri!

2009-09-03T19:00:00.000+03:00

Lyssna här! Det är superskojigt. Jag hittade det hos Ulrika på hennes roliga och välskrivna blogg.

Hon skriver:
Det spekuleras i om det här är en del av en PR-kampanj för en ny film av "gänget bakom Borat/Brüno" eller om det verkligen är riktiga telefonsvararmeddelanden som en tjej fick av en snubbe som spanat in henne på gatan. Enligt storyn ska hon ha gett honom sitt visitkort för att bli av med honom, fått meddelandena och sedan ringt in till en radiostation för att spela upp dem. Hur som helst, det är fruktansvärt kul.

Den här lilla tjejen är den STÖRSTA anledningen till att jag kommer att längta hem när jag är i Afrika

2009-09-03T15:00:00.004+03:00

Le ladies in my life

2009-09-03T12:15:00.001+03:00

Min syster, lilla Julie & min mamma - mina älskade damer!

Xokotårtor

2009-09-03T07:30:00.002+03:00

Var på ljuvliga Xoko på Rörstrandsgatan och åt frukost med Y i förrgår. Tyvärr slog jag inte till på en tårta då. Men eftersom jag ska dit och äta frukost igen om en liten stund kan jag ändra på den saken! Kanske en liten sådan där prinsesstårta med hallon på.

Min kompis Y som just nu sitter på flyget mot New Yorki!

Java Coffee House - till Emmamas pappa

2009-09-02T20:09:00.004+03:00

Den här bilden på Java Coffee House i Nairobi (den i Junction) är till fina Emmamas pappa! Håll till godo!

Blåbärspaj & lek

2009-09-02T13:08:00.002+03:00

Nu är min syster och lilla Julie på väg hit. Jag har hoppat i en sommarklänning trots det tveksamma, lite mulna & kyliga, vädret. Tänkte bjuda dem på blåbärspaj. Leka med lilla tjejen. Och prata massor med den stora tjejen. Och så ska jag packa klart. Och så ska jag förbi Posten och hämta ut lite filmer jag beställt.

Nära

2009-09-02T01:40:00.021+03:00

Oj, det bidde visst en riktig närbild på mig och en av mina favoritvänner Peter som jag hälsade på i Umeå tidigare i somras. Jag bodde där i flera år (alltså inte flera år i somras utan flera år för några år sedan). Pluggade på universitetet. Till personalvetare (jag vet alltså allt om människor så länge de har ett jobb, eller något sådant!). Var statist i operan Tosca på NorrlandsOperan. Som soldat och kyrkvärd. Älskade att få stående ovationer varje kväll (ja, och det var säkert några i ensemblen, typ de som sjöng, som säkert trodde att applåderna var riktade till dem...). Får ni ovationer på ert extraknäck? Det borde ni. Bodde på korridor & lärde känna Peter då. På två faktiskt för att jag tog studieuppehåll för att åka till Kambodja och sa upp rummet.

Pluggade såklart. Särskilt när en tenta närmade sig. Pluggade in ramsor för att minnas. På tentan kunde jag sedan veckla ut ramsan i huvudet och bena ut olika frågeställningar. Så himla smart. Gick på BildMuseet. Var i skogen runt knuten. Shoppade på Kii. Pulsade genom meterhög snö i kjol. Fast inte i stan. Fikade på Mekka & Schmäck och på det där stället som låg en rulltrappa upp. Ställde ut tavlor som jag målat i all hast på ett café i stan. Blev nöjd och stolt. Inhandlade cider och salta pinnar och hade vernissage för mina vänner. Och sedan bar det av på Sidastipendium till Namibia några månader i slutet av umeålivet för att samla in information till magisteruppsatsen. Ja, så var det.

Om vad Susanna ska göra idag

2009-09-01T10:34:00.003+03:00

Idag blir det en hektisk, men rolig dag. Jag försöker undvika att det blir alltför hektiskt nuförtiden. Det blev för stressigt en period förut. Även när det var hektiskt med roliga saker. Men just idag känns det bara skojigt. Och det kändes bättre att samla ihop grejerna till en dag så att jag kan hänga med Julie och min syster massor resten av veckan.

Först blir det sen frukost med min fina kompis Y på Xoko på Rörstrandsgatan (det var hon som hälsade på när vi bodde i Kenya), sedan lunch hemma hos N:s föräldrar (härligt, de är så trevliga & rara!), därefter möte och sedan träffa min trevliga släkting H och hennes familj.

Vad ska ni göra idag?

ps. glöm inte att klicka i enkäten till höger!

Och Gud hörde bön…

2009-09-01T02:13:00.002+03:00

Det verkar baske mig som att bönen jag plitade ner på Svenska kyrkans bönwebb häromdagen slog in. Se resultaten nedan!

Om middag med mamma

2009-09-01T01:49:00.002+03:00

Det var fint i fredags när min älskade mamma, jag och en hemlig gäst åt middag. Pasta i olika färger, kyckling, pesto och körsbärstomater. Och vin. Och ljus. Det kommer jag att sakna när jag är i Afrika. Min mamma. Och också maten vi åt (även om man laga sådan mat där också). Och stämningen.

Kung Agnes

2009-09-01T01:44:00.002+03:00

Jag måste verkligen läsa på min kungakunskap för vem var kung Agnes egentligen? Och vem sa att en kvinna inte kan vara kung? Och inte någon sabla prinsessa.

Mamma & färger

2009-09-01T01:42:00.002+03:00

Min mammas skor & smycken matchar så snyggt.

Om att springa på sin pappa

2009-09-01T01:39:00.002+03:00

Idag har jag varit hos min syster i Vällingby och pussat på lilla Julie. Och hört min syster berätta om familjens sköna roadtrip längs franska rivieran.

På språng till bussen ser jag en man som är misstänkt lik min pappa. Men det är ju pappa! Och det är inte så konstigt att han går just där eftersom han bor i Vällingby. Men att jag skulle springa in i honom var ett fint sammanträffande.

Mina föräldrar skildes när jag var liten och min pappa träffade jag varannan helg. Han var en riktig lekpappa som tog med mig till Gröna Lund och hittade på roliga saker. Han gjorde varma mackor och jag fick vara uppe sent. Men vi har inte haft en så nära kontakt och det har gått långa perioder mellan gångerna vi ses. Men det blir bättre och bättre och jag tror att vi båda anstränger oss lite mer. Vi sågs i juli och åt lunch, men jag trodde inte att jag skulle hinna träffa honom igen.

- Men hej Susanna, vad gör du här, utropade pappa när jag ropade
- Hej! Jag har varit hos Camilla, de kom ju hem från semestern igår…
- När åker du? Har du tid att ses innan?
- Det hade jag gärna velat, men tror inte att jag hinner… Det är så mycket att fixa innan jag åker.
- Men kan du inte komma med hem på middag nu då?
- Eeh…ja, jo det skulle jag ju kunna. Ja, så gör vi!

Vi gick och handlade ägg, mjölk och glass och väl hemma stod hans sambo och stekte pannbiffar. Det var så hemtrevligt och hennes tonårsson som jag inte träffat förut var där.

Vi pratade om ditten och datten och det var fint att få uppleva en strimma av min pappas vardag. Det snörpte till lite i hjärtat på mig. Det här spontana var det bästa sättet för oss att ses på. Och jag kände mig så nära ikväll fast jag så ofta har känt mig så långt ifrån. Jag visade bilder från Kenya och Zimbabwe. De var intresserade. Vi skrattade hjärtligt. Och vi kollade på ett avsnitt av hysteriskt roliga Little Britain USA.

Det var fint som snus.

Jag var ju i Norrköping för ett tag sedan

2009-09-01T01:21:00.002+03:00

Jag hade det så obeskrivligt härligt hos min kompis J i Norrköping häromveckan. Hon skämde bort mig med MASSOR av god mat, sin underbara person och en massa mysiga saker. Plus en och annan katt!

Jag känner mig iakttagen på något vis…

Bruschetta med mosad avocado, soltorkade tomater och stekt halloumi. Och kallt rosévin.

En massa godsaker hos andra bästa J i Linköping. Mörk choklad, torkade aprikoser & nötter, god ost, rött vin, melon, tända ljus. Och de godaste vänner. Sedan reggaeklubb! Därefter hämtmat på Max… Åh, ljuva liv!

Jag och bästa, bästa J!

Rödbetor & potatis med ingefärssmör.

Avkoppling. Té, tidning och katt. Senare fotbad & smoothie.

Hallonsoda och geléhjärtan i Söderköping

Om att virka blommor med utsikt, bulle & kaffe

2009-09-01T01:00:00.002+03:00

En kopp kaffe. En bulle. En virkning.

Och en utsikt.

Blir livet bättre än såhär?

Om att virka blommor i Kalix

2009-09-01T00:56:00.002+03:00

Jag var i Kalix i förra veckan. Mina fina bonusfarföräldrar bor där och jag stannade i en vecka. Min bonusfarmor är en fena på att sylta, safta, laga fantastisk mat, baka bröd & kakor & tårtor, virka, sticka, sy, väva, spela nyckelharpa, plocka bär och massor av andra saker. Jag brukar sticka en halsduk när jag är där. Och den här gången försökte jag få in virksnitsen…

Jag virkade rosa blommor som jag sydde fast på ett gammalt linne. Och fäste pärlor på.

Fint blev det!

Mormor 4-ever!

2009-09-01T00:43:00.002+03:00

Jag visste väl att jag fått min fantastiska humor från min roliga mormor. “Titta, jag kan sticka handen genom växten såhär!”

Tänk om världen fick ta del av hennes glädje, underfundighet och kloka ord. Då vågar jag lova att världen skulle bli mycket roligare och finare. “Det är så underbart härligt att leva! Det är inte mindre underbart för att man börjar bli gammal. Tvärtom. Det är fascinerande att leva nu och att vara med. Att få vara med.” sa hon när jag var hemma hos henne i Luleå i förra veckan.

Mormor, du är bäst!

En liten Susanna

2009-09-01T00:25:00.002+03:00

Hittade en bild hemma hos mormor i Luleå. Det är jag. Och kan jag ha varit kanske fem år. Eller sex. Vilken förtjusande hatt, eller hur!

3 grejer jag älskar att äta

2009-09-01T00:20:00.002+03:00

Om att ha kontroll & inte veta hur det gick till

2009-08-31T01:34:00.007+03:00

Det har hänt någonting med mig. Jag som alltid brukade packa i sista stund - typ vara uppe natten innan långresa för att tvätta och leta efter passet och det där förbaskade gula vaccinationskortet. Inte nu. Med fem dagar till godo är jag nästan färdigpackad. Två väskor är fyllda och jag håller på att sortera bland de saker som ligger utspridda i rummet och så börjar det bubbla upp frågor om saker jag inte sett på ett tag (vart är till exempel kabeln som gör att jag kan överföra bilder från mobilen - hör av er om ni sett den!). Jag vet vart passet är. Och det gula kortet ligger på nattduksbordet. De flesta saker jag skulle köpa är inköpta och jag har också en massa garn nerpackat. Nu ska det minsann virkas för kung och fosterland!

Jag vågar knappt skriva detta med risk för att jag missförstått något. Tänk om det är imorgon jag faktiskt ska åka. Men nej, det har jag redan kollat upp. I samma ögonblick som N undrade när jag skulle landa i Harare på torsdag. What, tänkte jag och gick genast in och kollade min e-ticket. Och jovisst är det på lördag jag anländer. Precis som jag trodde. Då landar jag på Harares lilla flygplats och får se ni-vet-vem blicka ner på mig från stora inramade foton, gå igenom passkontrollen och sedan mötas av N!

Det blir kvällsplan (eller räknas klockan 17.30 som eftermiddag?) från Stockholm till Amsterdam. Sedan nattflyg från Amsterdam till Nairobi. Därefter morgonflyg till Harare. Hoppas, hoppas att nattflyget är ett sådant där man får egen tv-skärm. Det vore trevligt att inte behöva kolla på en splatterfilm som när jag flög Addis Abeba-Rom i våras och var förvisad till tv:n i gången. Ja, inte begär jag mycket.

Om godsaker att ta med sig till Afrika

2009-08-31T01:14:00.009+03:00

Idag har jag varit i matbutiken och köpt lite grejer jag ska ta med mig tillbaka till Harare. Jag åker ju på fredag. Nedräkning nu alltså. Och hög tid att gå till botten med vad jag absolut inte vill vara utan. Åtminstone de första veckorna innan allt tagit slut... Utlandsssvenskar, vad brukar ni ta med er från Sverige?

Det blev lite av varje:

En STOOOR påse lösgodis från Karamellkungen! Multiplicera typ de två godisarna på bilden (som jag lånade från http://www.karamellkungen.se/) med hundra.
Bakplåtspapper (det finns bara smörpapper att köpa både i Harare och Nairobi och det blir ju, som bekant, helt kolsvart i ugnen... Ja, jag har gjort misstaget - nämen har vi bakplåtspapper hemma?! - flera gånger)
Grötris
Pepparkakskryddor
Glöggkryddor
Marabouchoklad & ICA:s mörka med tranbär
Mer godis
Osthyvel
Fiberberikade havregryn

Saffran glömde jag, men ni hör ju att vi kommer att ha rejält med julstämning i Harare om bara ett par månader... Det kommer säkert bli en runda till i affären innan mitt plan lyfter på fredag.

Hojta till om ni tycker att jag glömt något livsavgörande!

Personalmöte hemma hos oss i Harare

2009-08-29T14:20:00.009+03:00

Personalmöte hemma i Harare

I ett inlägg i juni berättade jag lite kort att vi har kock, hushållerska och trädgårdsmästare (och grindvakt dygnet runt). Jag fick några frågor bland kommentarerna till det inlägget och eftersom jag aldrig hann svara på det då, så tänkte jag att jag gör det nu istället.

Hur känns det annars att ha sk tjänstefolk???det är ju ngt nästan ingen svensk idag har upplevt. Känns det konstigt? Ovant? Skönt? Lyxigt? Osäkert?

Ja, det känns både och. Först och främst känns det helt rätt eftersom vi bidrar till att tre zimbabwier har jobb - de får förutom sin lön även fritt husrum och sjukförsäkring. Det är det minsta vi kan göra. Och i Zimbabwe (och i många andra länder) ses det som en självklarhet att, om man har pengar, anställa folk så att fler kan få det bättre. Att inte ha några anställda skulle ses som ren snålhet

Det är superlyxigt naturligtvis med någon som lagar mat, att få kläderna strukna (helt plötsligt har jag hittat nya plagg i garderoben som jag gillar, men inte orkat stryka själv) och få trädgården fixad - inget snack om saken. Men såhär i början kommer jag att vara hemma en hel del och jag kommer kanske att känna att min privata sfär blir, ja lite inkräktad. Samtidigt som det är skönt med lite sällskap.

Nu bor vi så pass stort att jag kan dra mig undan, men visst kan jag ibland sakna att inte bara få gå till kylskåpet i pyjamasen och själv bre mig en macka i tystnad. Visst kan jag göra det. Men på vardagar är köket vår kocks Janes domäner och eftersom vi har ett litet hushåll så har hon och de andra inte så mycket att göra alltid. Därför ber jag henne. Det är ju därför hon finns där. Och naturligtvis pratar vi en stund (Jane är en underbar kvinna. Hon bakar den godaste banankakan man kan tänka sig, är glad och lagar god mat. Hon fyllde 68 samma dag som jag fyllde 29!). Hon kanske frågar vad vi vill ha till middag. Vi snattrar lite om våra familjer och lär känna varandra. Det brukar vara trevligt. Och det är skönt att det är lite liv i huset också. Så, ja lite dubbla känslor som ni hör.

Det känns inte osäkert även om de flesta brott som begås är så kallade insiderbrott. Vi ser till att försöka vara generösa med vår personal så att de känner sig nöjda. De bor i ett hus på baksidan av vårt hus där de har varsitt rum (Jane delar rummet med sin vuxna dotter), delat kök och toalett (damtoalett och herrtoalett) plus sjukförsäkring och naturligtvis lön som jag skrev ovan. De arbetar heltid från måndag till fredag, på helgerna sköter vi oss själva vilket är riktigt skönt.

Hur får man tag på anställda. Går man via mun-till-mun-referenser? Eller hur går det till?

Vi tog över de anställda som fanns i huset, men annars går man mycket på rekommendationer från andra. Det finns säkert någon förmedling som man kan gå via också, men jag vet inte hur det fungerar i Zimbabwe än.

Och du vad gör de när ni är i Sverige? Gissar att trädgården kanske måste skötas men kocken och hushållerksan vad gör de?? Lagar mat till varandra och trädgårdsmästaren? Eller får de ledigt??

Alla tre får lön precis som vanligt när vi är borta. Trädgårdsmästaren arbetar på som vanligt, men för de andra två finns det inte så mycket att göra. Lite städning och så. De får mycket ledig tid. Betald semester skulle man väl kunna säga.

Är det inte jobbigt att ha så många människor hemma hela dagarna? Jag tycker det är jobbigt när en person kommer och hjälper till att städa lite då och då. Sa faktiskt till honom att han MÅSTE gå hem kl 14, han FÅR inte jobba över. För jag blir tokig av att ha folk som är gäster men inte gäster, om du förstår vad jag menar. Samtidigt känner man att man måste hjälpa till med det/de arbetstillfällen man kan bidra med. Så här i början är det också självklart superbra att ni har någon som hjälper till med inköp osv, innan ni vet någonting själva.

Förstår precis hur du menar! Ja, det kan vara jobbigt. Det är både för- och nackdelar med det som jag skrev ovan. Ibland vill jag bara vara helt själv och då kan det kännas jobbigt att inte vara det helt och hållet. Men jag skulle ju också kunna säga till dem att de får ledigt resten av dagen. Har bara bott i huset i två veckor, så jag får känna efter lite mer innan jag utvärderar läget.

Jag undrar också hur det är och verkar du ha samma relation till din personal som andra har eller hur funkar det? Bor de hos er? Hoppas du uppskattar vår nyfikenhet... ;)

Det skiljer sig en hel del åt är jag säker på och det här kommer jag säkert skriva mer om när jag kommit in mer i boendet, landet och kulturen. Inlägget Madame & Boss vittnar ju också om att det kan vara så olika. En del familjer föredrar säkert att ha en mer auktoritär roll i förhållande till sin personal (ja, för oss är de personal och till exempel inte betjänter) medan vi och säkert många skandinaver kanske försöker bli lite mer vänner med våra anställda.

JA, jag uppskattar verkligen er nyfikenhet ska ni veta!

Cut n´ Snip

2009-08-29T01:39:00.010+03:00

Det är inte bara de afrikanska damerna som har en massa alternativ när de ska fixa håret. Fläta, rakpermanenta, förlänga och använda tjusiga, och ibland mindre tjusiga, peruker. Även herrarna har en del möjligheter.

Men N verkar inte vara så sugen på dessa alternativ. Synd, jag hade tyckt att det hade varit roligt. Väldigt roligt! Och hans barberare på Cut n´Snip hade säkert varit med på tåget.

First Class Kutz och Big Boy´s Cuts

Svinis & kolera gör oss handslagsrädda

2009-08-29T00:47:00.005+03:00

Jag var på ett möte igår. Satt i ett väntrum och när mannen jag skulle ha mötet med kom fram till mig sa han ´Välkommen och från och med idag tar vi inte i hand´.

Jag mumlade något om att ´ja, man ska ju vara försiktig i dessa tider´.

Och sedan slog det mig att jag som bor i ett koleradrabbat land (när jag inte förlänger min semester här i Sverige - för nya läsare kan jag berätta att jag bor i Zimbabwe - och för er som läser min blogg för Afrikas skull, så får jag be er hålla ut ytterligare en vecka!) ju kunde tipsa honom om hur vi gör därnere. Eller hur man kan göra. Som på bilden. Eller så låter man knoge möta knoge.

Jag tror att han tyckte att det var lite intressant att höra, men jag tror inte att han kommer att samla ihop arbetslaget för träning av alternativt handlag.

Älskad?

2009-08-29T00:43:00.002+03:00

Så länge jag kan minnas har jag alltid fått kramar och fått höra att jag är älskad och att allt är möjligt. Jag älskar dig har jag fått höra ofta i min familj. Och jag har inte funderat så mycket precis på hur det är i andra familjer. N tror att det är ganska unikt att vi är så kärleksfulla som i min familj. Medan jag tror (och hoppas!) att det inte alls är så ovanligt.

Sedan kan man ju naturligtvis ge uttryck för sin kärlek på många vis.

Hur var det för er när ni var små? Kryssa i enkäten uppe till höger för jag är så nyfiken på era svar!

Har jag brillorna på mig?

2009-08-29T00:27:00.006+03:00

Det börjar bli jobbigt. Jag lägger ifrån mig mina glasögon hela tiden. Överallt. Antagligen för att de blivit lite smutsiga. Kanske som ett rastlöst drag. Men jag virrar omkring här hemma kanske tio gånger per dag och letar efter de förbaskade glasögonen. Och jag minns ju oftast inte ens att jag tagit av mig dem De kommer alltid fram. Men jag blir ju så trött på mig själv.

Är de på handfatet, under täcket eller ute på bordet i regnet. Eller, värst av allt, har jag de på mig? För det har ju också hänt.

För några veckor sedan fick jag ett snyggt, flätat och färgglatt band som jag kan fästa i vardera skalm (ja, okejdå, senilsnören) så att de hänger ner över mitt bröst sådär elegant som ett halsband när jag tar av mig dem. Det funkade, men jag tror att vissa människor i min närhet skäms lite när jag har på mig det där snöret. De har inte fattat hur snyggt det är. Nästan så snyggt så att jag vill ha glasögonen nere som ett halsband hela tiden.

Snälla Gud!

2009-08-27T21:13:00.009+03:00

Nyss var jag inne på Svenska kyrkans hemsida och bad en bön. Det är en ny tjänst som har lanserats där man får skriva ner en bön. Till tonerna av rogivande musik. Det var fint. Hoppas nu bara att den slår in!

Här kan ni läsa min bön!

Mat + Vänner = Lycka!

2009-08-17T23:53:00.008+03:00

Är tillbaka i Stockholm nu efter en underbar långhelg i Norrköping... Det var fantastiskt! Vilka vänner jag har och vilken god mat vi åt! Till exempel J:s bruschetta med avocado, soltorkade tomater och grillad halloumi. Tack snälla J för allt, allt, allt! Kan du inte maila mig receptet på din goda gröt?

Lycka är en vän & en tallrik gröt

2009-08-14T11:04:00.003+03:00

Har just ätit en fantastiskt grötfrukost (ja, gröt kan vara så fantastiskt gott när den är lyxigt gjord!) på den gröna balkongen i morgonsolen hemma hos min kära vän J i Norrköping. Jag har druckit kaffe och läst tidningen Eco Queen, pratat, gäspat och smidit sköna planer för dagen.

Nu är det dags att hoppa i trikåerna, göra matsäck och ta bussen till en vik i närheten...

Lycka, lycka, lycka!

Om att fira i förväg

2009-08-13T14:41:00.010+03:00

I söndags firade jag och N min födelsedag i förskott eftersom han åkte tillbaka till Zimbabwe i förrgår. Jag blev väckt med sång och paket och sedan åt vi frukost med stora, goda smörgåsar, té och kaffe i trädgården.

Efter frukosten åkte vi in mot stan där N hade förberett en överraskningsaktivitet...

När vi närmade oss Smedsuddsbadet på Kungsholmen började jag ana vad vi skulle göra - nämligen paddla kajak! Vi paddlade till klipporna i Fredhäll där vi hoppade i och badade... Kallt vatten, varm sol, blå himmel, förfödelsedag, Stockholm, sommar - fantastiskt! Efter ett tag paddlade vi tillbaka och åt god lunch på café Kajak som ligger alldeles bredvid kajakuthyrningen.

På kvällen bjöd vi mina föräldrar på en god middag...

Födelsedagskaka

2009-08-13T14:18:00.011+03:00

Det blev en fin födelsedag igår... Efter att ha lackat naglarna födelsedagsröda gick jag till det trevliga cafeét Gateau som ligger i ett villaområde alldeles nära Edsviken här i Sollentuna och beställde en bit utsökt morotskaka.

Har just läst ut den fina boken "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" skriven av Mary Ann Shaffer och efter att ha läst Svelands "Bitterfittan" (som jag verkligen gillade!) har jag nu landat i en dussindeckare som jag satt och läste där på Gateau.

Det är inte så dumt att fylla år!

29

2009-08-12T12:03:00.002+03:00

Idag fyller jag år! Tolv minuter i tolv (midnatt) den tolfte augusti kände jag att det var dags att göra entré och världspremiär då 1980. På lasarettet i Luleå. En riktig klimp på 4170 gram var jag. Och 55 centimeter lång minsann.

Nu har jag blivit uppvaktad med sång och god frukost på sängen och dagen ligger framför mig som ett oskrivet blad. Det känns skönt att inte vara så inplanerad i år. Ska fira med att hänga extra mycket med mig själv idag. Sätta på bastun, måla tånaglarna, baka blåbärsmuffins, promenera till ett mysigt café som ligger här i närheten, läsa och lata mig. Ikväll blir det middag tillsammans med la famiglia.

S u s a n n a

2009-08-11T10:31:00.003+03:00

Susanna betyder lilja på hebreiska och idag är det min namnsdag. Ska köpa mig en bakelse för att fira mitt fina namn.

Samtidigt lyfter N:s flygplan mot Afrika. Men min födelsedag som är imorgon hann vi fira i förrgår.

Enkät till höger

2009-08-10T14:05:00.002+03:00

Nu finns det en liten enkät i högerspalten som jag tycker att du ska kryssa i!

Förlängning av hemlandsvistelse

2009-08-10T13:49:00.002+03:00

Egentligen skulle jag ha åkt hem till Harare imorgon tillsammans med N. Men i förra veckan bestämde jag mig för att jag inte fått nog av Sverige ännu. Nu stannar jag kvar till 4 september istället. Det känns superskönt.

Hatten av för Mimi Weddell!

2009-08-06T19:20:00.002+03:00

I brist på energi att berätta vad jag har för mig om dagarna vill jag rekommendera en fantastiskt underbar dokumentär som jag och N råkade halka in på igår när vi egentligen skulle laga mat. Ni måste helt enkelt se den!

Amerikansk dokumentär från 2008. 93-åriga Mimi Weddell lever för filmkonsten. Hon arbetar som statist och älskar varje sekund av jobbet och livet. Filmen är ett porträtt av Mimi och innehåller glimtar ur en mängd stora och små filmer hon medverkat i.

Här kan ni se filmen!

I Sverige äter vi lunch samma tid som Mugabe

2009-08-05T00:45:00.005+03:00

Tänk att klockan är lika mycket i Zimbabwe som den är i Sverige. Ingen tidsskillnad alls. Och ändå är det så annorlunda. Inte för att det är skillnaden i tid som skapar skillnad i kultur och sådant, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns en smula märkligt.

Lite som att det är mindre konstigt att det är stor skillnad mellan Sverige och Kambodja för att sydostasien ligger cirka sex timmar bort. Men en plats känns kanske längre bort om det är tidsskillnad. Men Australien känns väl kanske närmare än Zimbabwe ändå, så det stämmer ju inte. Men där är det väl likheter i kultur som får en att känna närhet. Vad säger ni?

Tänk att vi här i Sverige dricker vårt morgonté vid ungefär samma tidpunkt som zimbabwierna och äter lunch vid ungefär samma tid som Mugabe. Han sätter sig vid sitt dukade bord i sitt residens i Harare och vi sätter oss ner vid vårat bord i Stockholm. Samma tid, men det andra är helt olika. Det känns mer märkligt att vi äter vid samma tid än om han hade ätit lunch i Zimbabwe när det var natt i Sverige.

Om jag feberyrar? Nej, men det är nog dags att sova nu.

Om att springa in i folk

2009-08-04T23:14:00.004+03:00

Igår satt jag på uteserveringen i solen på Mosebacke tillsammans med min kära vän J. Henne lärde jag känna när jag studerade beteendevetenskap i Linköping för åtta år sedan. Vi drack vin och pratade och det var precis sådär alldeles underbart. Det är sådant här jag saknar när jag är där i Afrika. Jag tankar en massa sådana här upplevelser nu, det är därför jag inte är så närvarande på bloggen.

På väg från serveringen såg jag en gammal kollega (nej, hon är inte alls så gammal, men vi arbetade tillsammans för ett par år sedan) sitta vid ett av borden och vi pratade en liten stund. Roligt att ses om än för ett kort ögonblick.

När jag kramat J hejdå och promenerade till tåget hörde jag någon som ropade mitt namn och det var en annan tidigare kollega som satt på uteserveringen till restaurangen Morfar Gingko. Det var jätteroligt att prata en stund och när vi står där joggar en annan gemensam kollega förbi. Väldigt, väldigt trevligt!

Travelstart om varför man ska ta med sig sina högklackade när man är i utvecklingsländer

2009-07-31T12:48:00.004+03:00

Nu har jag skrivit ett inlägg på Travelstart där jag förklarar varför man absolut ska ta med sig sina högklackade när man reser till ett utvecklingsland. Och hur det hänger ihop med identitet.

Låter det märkligt? Läs inlägget här!

Travelstart om "Afrikanen"

2009-07-28T18:43:00.002+03:00

Nu finns det ett boktips på Travelstart - här hittar du tipset om "Afrikanen", skriven av nobelpristagaren Le Clezio!

Travelstart om takvandring

2009-07-24T01:06:00.001+03:00

Nu finns det ett inlägg på Travelstart om takvandring. Fast på engelska denna gång. Kolla här!

Super Mom

2009-07-23T04:12:00.006+03:00

Jamen, jag måste ju tipsa om dokumentären "Super Mom" som visades på SVT för någon dag sedan. Den handlar om mammor från olika delstater i USA som är nominerade till en tävling som heter "Årets mor", där den bästa mamman i hela landet ska utses. År 1935 korades den första mamman.

För att kvalificera sig till tävlingen måste kvinnorna:
- vara lagligt gifta med en man
- vara aktiva medlemmar av en religiös organisation
- sträva efter att bli en bättre mamma

Dokumentären ger en inblick i hur mammarollen och familjelivet kan se ut i USA och oj, vad det är annorlunda där borta i Staterna.

Riktigt intressant, väldigt välgjord, ganska läskig, sorglig och absolut sevärd. Gå in på http://www.svtplay.se/ och kolla!

Pain de Martin

2009-07-23T03:59:00.003+03:00

Nattens bloggtips är Pain de Martin. Det är en fantastiskt vacker blogg som handlar om surdeg. Brödälskare eller inte, läs bloggen!

Kakbak

2009-07-23T03:44:00.004+03:00

Åh, ikväll har jag bakat sötsaker! Chocolate chip cookies i högar, en långpanna med syrlig och söt lingonkaka och en långpanna chokladkaka med kokosglasyr... Det vankas kusinträff i Småland (N:s släkt) till helgen och jag står för fikat.

Och jag vill såklart att de ska oooh:a och åååh:a när de smakar på kakorna!

Sommar i P1 med Lasse Berg

2009-07-23T03:27:00.005+03:00

Just nu lyssnar jag på Lasse Bergs sommarprogram i P1. Hans namn har jag hört då och då och hans senaste bok "Gryning över Kalahari" har jag flera gånger varit på väg att läsa, men något annat har hela tiden kommit i vägen. Vet inte så mycket om honom mer än att jag, när jag hör hans namn, alltid tänker att jag vill veta mer om honom...

Han har bland annat bott i Botswana, Rwanda och Etiopien. Och det är ju himla intressant och spännande för mig som har ett hjärta som slår dubbelslag när jag tänker på Afrika.

Såhär beskrivs Lasse Berg på http://www.sr.se/:
Världsresenär och hyllad berättare. Har beskrivit världen för oss i böcker och reportage i radio och tv. Rapporterat från Asien sedan 60-talet och varit bosatt i Afrika sedan början av 1980-talet, senast i Etiopien. Hedersdoktor vid Lunds universitet. År 2000 kom den uppmärksammade boken I Asiens tid tillsammans med fotografen Stig T. Karlsson. Hans senaste Gryning över Kalahari – hur människan blev människa utkom 2005 och blev mångfaldigt prisbelönad.

Här kan du lyssna på programmet! Jag ska lyssna klart nu (han sa precis att - och nu är det helt taget ur sitt sammanhang - "vi blir deppade av att vara borta från Afrika", jag kan bara hålla med!) och sedan ska jag klicka hem boken.

Travelstart om takvandring

2009-07-23T00:14:00.002+03:00

Nu har jag skrivit ett Travelstartinlägg på svenska om takvandring på Riddarholmen. Läs det här!

Att ställa klockan på väckning i ottan för att smyga ner till stranden i det kenyanska morgonmörkret för att se soluppgången tillsammans med en vän är magiskt…

2009-07-19T03:11:00.002+03:00

Och Sverige är inte heller så dumt…

2009-07-19T02:40:00.002+03:00

Minnen…

2009-07-18T00:57:00.002+03:00

Såhär på kvällskvisten tittar jag igenom bilder från lata dagar vid Kenyas kust. Tänk så bra jag har haft det när jag varit där. Det hann bli fem eller sex resor dit under de nio månader vi bodde i Nairobi… Det är jag så himla glad för!

Om att vara hemma OCH ha hemlängtan

2009-07-16T00:33:00.004+03:00

Jag är kvar i Sverige ytterligare några veckor och sitter just nu hemma i mina föräldrars ombonade vardagsrum medan de är ute i bil och lyxigt far längs franska rivieran.

Har inte haft så mycket hemlägntan när jag varit i Afrika, men igår när jag skulle sova fick jag hemlängtan. Men inte till Afrika. Utan hemlängtanskänsla till min familj här hemma. Det knöt sig i magen när jag tänkte på att jag om några veckor måste skiljas från min lilla, älskade systerdotter Julie och kanske inte kommer att se henne förrän nästa sommar då hon har blivit mer än dubbelt så gammal. Huva, så jobbigt att tänka på. Och så vill jag hinna vara med min familj en himla massa mer. Och vi kommer att hinna ses mer, men vi går också om varandra en del. När mina föräldrar kommer hem från Frankrike ses vi några dagar innan jag och N åker ner till hans familjs mysiga lantställe i Småland. Och det ska bli så härligt det också. Men sedan är det bara en ynka vecka kvar på sverigebesöket för den här gången.

Så mycket roligt jag fortfarande har att se fram emot innan vi åker hem till Harare, men känslan i kroppen just nu är att jag redan åkt tillbaka till Afrika.

Och sedan har jag precis börjat förstå att vi inte bor kvar i Kenya längre. Jag vet, det hade ni kunnat berätta för mig tidigare! Det har varit så hektiskt inför flytten från Kenya till Zimbabwe och så många nya intryck i det nya hemlandet innan vi åkte hem till Sverige på sommarlov att mina tankar först nu kommit ikapp mig. Mitt kära Kenya, jag saknar dig.